---

Jag cyklar fort genom staden. Jag cyklar på gator avsedda för bilar. Och jag känner mig som en bil. Överallt ser jag folk som är precis som jag. Vi har den här kvällen gemensamt. Vi är lika fulla som månen.

En duns och jag vänder mig om. Jag skrattar så jag viker mig. Somnar man på en pakethållare så får man ta konsekvenserna.

I någon minut ligger jag med ryggen pressad mot gatan och tittar upp mot gatlamporna. Det är skönt att veta att man kan bli överkörd. Man vet liksom att man lever då.

Vi berättar historien om de tre små grisarna
och så räknar vi till tvåhundra - allt för att inte John Blund ska vinna.
För i natt vill vi cykla
och vi vill skratta
och vi vill ramla fram
och vi vill se marken försvinna under våra fötter
och vi vill känna vår förgiftade kropp mot någon annans

Trackback-URL för detta inlägg: