Sitter på msn och ska svara på frågan om hur jag för tillfället mår och blir påmind om mina ständigt sinande grammatikkunskaper då jag inte vet hur många f ordet förträffligt innehåller. Googlar desperat "förträffligt" och får som tredje träff upp en artikel från tidningen SLITZ. Det som följer är "5 grejer alla tjejer drömmer om!". Redan här känner jag en viss skepticism inför följande "fakta" i och med ordet "alla", men jag läser vidare. Det artikeln sedan förtäljer är att alla vi tjejer bland annat fantiserar om att "en vacker dag få spela huvudrollen i sin egna, intima porrfilm".

Här vill jag då lite diskret inflika att jag tyvärr inte faller inom denna ram för sexuella fantasier och att jag faktiskt inte vill filma mig själv när jag går till sängs med någon. Och jag undrar när det var tänkt att jag skulle bli tillfrågad då jag faktiskt är en av alla de tjejer ni påstår vill detta. Kanske missade ni mig bara? Om så är fallet, måste jag ändå påpeka hur otroligt chockarande detta faktum om mina kära vänninor är.

Sedan följer ännu mer "fakta". Vi tjejer vill även prova på lättare bondage, ha analsex, ha offentligt sex och kolla på porr tillsammans med någon. Jag vill ta mig för pannan och gapa av bland annat förvåning men vågar mig inte på det sistnämnda då jag kanske riskerar få något i min mun som jag inte vill ha där, men som någon tror att jag vill eftersom denna någon en gång läste i en tidning om några som en gång frågade en alldeles för ung tjej på stockholms gator vad hon drömmer om och då hon i och med sin ännu blommande pubertet svarade precis vad hon förstod att dessa några ville att hon skulle svara.

Nej, Stefan Jensen, jag vill inte allt detta som du påstår att jag vill. Minst av allt vill jag att killar ska tro på det här. Därför Stefan, var snäll och lägg till "utom Cassandra" efter alla "alla". För jag känner mig ganska stött just nu.

Promoe skildrar cynsiskt hur det är att vara svenskt och utan att ens lyssna på texten så lever vi upp till orden genom att festa som idioter till låten. Jisses, jag skäms faktiskt.

Kvinnomisshandel, solariebrännna. Fixa mat, vad fan har vi hemma? Soppatorsk och foppatofflor. Barnen nersjunkna i tv-soffor. Ordning och reda, lådvin på fredag. Kunskap från wikipedia. Tonårsgraviditet, ångesten ingen vet. Minnesluckor, barn med syrran, vill alltid vara kvar i fyllan...

I skolan på religionen pratar vi om skillnader mellan Islam och den moderna "kristna" protestantismen. Helt enkelt Islam vs. "modern svensk kultur". Jag kände mig som en hora, en svikare och en ansvarslös idiot, rent ut sagt. Men allt är ju relativt.

Tänkte att vi, i stället för att kasta tillbaka massa fördomar mot andra kulturer, skulle vinkla rätt synen på svensk kultur, en kultur jag faktiskt råkar trivas relativt bra i och som jag vill kunna vara stolt över.
Nu sjunger vi..

Husvagnssemester, hemmafester. Tacos på freda, ordning och reda. Lejonkungen och sjöjungfrun, ut i snön sen in i bastun. Midsommarstång och dansa runtom, sälen på vintern - åka slalom. Stängda dörrar men tända ljus, vita knutar på rött hus. Melodifestival och fredsavtal. Måla ägg och käka potatis, den riktiga lyckan den är gratis. Puss under mistel och hoppa säck. Mitt i natten, bada näck. Öppna landskap, gå och fiska. Vi har tänder som är friska. Åka bil många mil. Låna socker av grannen, ha grillfest. Borta bra, men hemma bäst.

SVERIGE! haha

Står vid busshållsplatsen och väntar på bussen. Det är kolsvart ute och alla borde ha reflex på sig. Nästan ingen vid busshållsplatsen har reflex. Fast det är egentligen bara en gissning i efterhand, kanske hade alla på sig en reflex. Jag vet inte, men jag har mina aningar om att det kanske ändå inte var så.

Jag hade ingen ork att bry mig om varesig folk hade reflexer på sig eller inte. Det kvittade. För där stod jag i mörkret och väntade på bussen. Trots att jag vaknade med en super-duper-förkylning och ett matematik D-kursprov på 4 timmar låg precis framför mig så kunde jag ändå inte låta bli att tycka att saker och ting var mysiga - där stod vi ju, säkert 25 olika personer med olika kulturella präglingar, var och en med en egen personlighet, varsin bakgrund och tusen andra saker som skilde oss åt. Men samtidigt så hade vi så mycket tillsammans. Vi hade, på olika sätt lyckats ta oss upp ur sängen och ut i vintermörkret för att vänta på samma buss. Vi talade säkert över 10 olika språk tillsammans och kunde, trots våra olika språkpräglingar, göra oss förstådda med alla andra personer vid busshållsplatsen.  Vi följde alla samhälles struktur utan att orka bryta mot reglerna (något som jag tycker är fruktansvärt beundransvärt och något som jag ofta tänker på), vi stod alla och frös lite och höll duktigt med avstånd till personen bredvid oss. Vi tenderade dock till att sitta eller stå lite, men bara lite, närmre de andra; det var ju trots allt minus grader ute. Vi tog alla ett steg bakåt när någon kom och gick förbi och tappade vi något var vi snabba som blixten med att ta upp det; gud va pinsamt. Och inte försen man kunde se bussen smårusade vi alla fram för att komma in i värmen så fort som möjligt.

Vaknar med en kudde på huvud och kläderna fortfarande på kroppen. Det var inte meningen att jag skulle somna såhär.
Kliver sedan motvilligt upp ur den extremt varma och tilltalande sängen för att genom vintermörkret halvsovande släpa sig till den mindre tilltalande skolan. Och vad får man rakt i ansikten just som när min kliver in för att sätta igång med hela faderullan? Lektionen är inställd. Där rök min glada dag. (Dock bara för en stund eftersom jag är en ganska optimistisk typ och dessutom fick jag ju njuta mig igen twilight-boken som jag måste säga är lika underhållande som filmen hittills.)

Sedan fick man ännu en gång ta smällen (antar att den innefattar alla sorters smärtor som har med fertiliteten att göra) för att den där förbaskade typen Eva åt en tugga av det där förbaskade äpple som hon inte fick. Amen kom igen! Är det så jävla mycket att bråka om? Det var ett äpple, släpp det nu Gud. Jag har bättre saker för mig än att köpa nya trosor var och varannan månad. Och vem hade du tänkt ska betala för alla tamponger? Inte fan har jag sett några insättningar från dig (eller Eva) på min konto...

Väl hemma går toarulle efter toarulle åt. När kom denna snuva? har jag undrat eftermiddagen lång. Kan ha och göra med gårdagens gråt som jag tror framkallades av den omtalade vinterdepressionen. Roliga grejer det där. Men jag har ju min blogg och efterfest, som gjort min dag idag. Eller snarare ni, mina besökare. Hade det inte varit för er hade inte nöjet att kunna gå in på "populära" en gång i timmen för att alltid se mig som nummer i länet, funnits! Så tack.

En stunde senare, efter allt snytande, är jag just på gång att börja mysa med min matematik-böcker då chefen ringer och talar om att det är personalmöte ikväll. Attans, vilken krasch! Men eftersom våra personalmöten(fester) består av lek och bus i alla dess former (sällskapsspel, karaoke, studsmattor, käk, lasergame och dylikt..) så kan man inte annat än att trampa dit. 

Det är någonting med morgonen. Fast leva är det bästa jag vet, så är det som en förbannelse vilar över mig och jag kan inte annat än slåss för min sömn. Jag minns inte att alarmet ringde och jag stängde av det. Men jag minns att jag jagade något som lät som en jordbävning men som fort dog ut efter att jag funnit källan och med mina superkrafter tystnad den.

Morgonen är en fin tid. Det är en början och jag får möjlighet att själv välja inställning till dagen.

Men jag har så svårt att komma upp. På grund av detta tänker jag gå och sova innan halv midnatt. För en gångs skull. Det kanske låter som sent ändå? Ja, kanske. Men det är, trots allt, en början.

Har nyss suttit och tittat på webb-tv, SOS familj. (Måste bara inflika, webb-tv är någons gåva till mig. Äntligen! Jag kan inte boka upp stunder för tv-tittande, det funkar inte riktigt så. Men nu är jag lycklig. Jag älskar webb-tv.) Det bör ses av många, tror inte att just den familjen är ensam med sitt problem. Jag tjuter nästan när jag ser positiva förändringar.

På tal om positiva förändringar. Har ni hört om mitt projektarbete? Tanken är att jag ska arbeta med en klass (en etta på gymnasiet) och genom föreläsningar och andra praktiska råd och tips leda dom till ett lite lyckligare och mer meningsfullt liv. Kan skriva mer om det imorgon. Nu har jag bara 23 minuter på mig innan jag ska ligga i sängen och sova.

Lämna gärna en kommentar på något inlägg. Alltid kul och läsa och jag svarar alltid.

Kommer ni ihåg att jag nämnde något om att stå högst upp på pallen på tävlingen?
Well, guess what.

Nu är jag här igen. 
     Tårar som rinner, förbirusande minnen i ultrarapid och en längtan bort till någonannanstans.
     Det gör ont. Helst skulle jag vilja lägga mig ner med en bok och gråta till någon annans snyfthistoria så jag kan få tankarna på annat håll men fortfarande gråta de tårar som måste bli gråtna. Jag vill blunda och befinna mig där jag var då, för några månader sen. Då allt var bätte än det är nu. Eller så vill jag vara några månader härifrån, framåt. Var som helst - men inte här.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Det är bara extremt jobbigt allt.